fukosaan

du kan stråla så mina ögon gör ont, skära så mitt blod skvälper omkring, prata så min hjärna exploderar.

alla känslor samlas i ett slag. jag trycker hårt, trycker in min ögon i ögonhålorna.
det blir rött. svart. grönt. svart. grått . vitt.

när jag ser sakerna. man kan väl kalla de "bevis" på mardrömmens verklighet.
läser om och om igen. räknar ut datum. läser. dömer. skakar. bölar antagligen.
svarta jävla hål som suger under fötterna.

ibland tror jag att jag är helt säker. det är borta, över, oföränderligt.
varför blir jag så arg på dig då, varför är jag så jävla fucking destruktiv.

sitter här och känner mig som en bortsprungen räv.
vet inte vart jag hör hemma längre.

jag har ännu större behov nu än innan.
du har bara mindre och mindre att ge.


jag kan knappt uttrycka mig innan du misstolkar och väljer helt orellevanta detaljer att hänga upp dig på.
stampa stampa stampa

nej vad är det för meningen att älta sina problem så jävla mycket som jag gör


kände mig bortkörd och oönskad.
kroppsspråket är rätt mycket tydligare nu, du kan säga en massa saker men jag märker.
Är för bräcklig liten flicka för det?
detta är för tjatigt och jag är arg för mina drömmar inte blev som jag ville . för att jag är feg. och att jag inte fick min drömpojkvän.

jag hamnade i verkligheten antar jag.

(jag gillar inte det)