fukosaan

Inatt var jag en smsbomb. Jag hade allvarliga tankar och dödligt vapen i min hand - mobil
Stackars mamma och jag menar det. hon var ett av mina offer.
Men jag kom på en del saker, jag kom fram till en hel del . eller äh gjorde jag det?
Jag tror jag går framåt men jag bara stampar på samma plats som en annan afrikan stampar jordgolv
(om dom nu fortfarande gör det, men någonstans förmodligen)
Det är alltså torsdag och jag fattar ingenting.. det var ju nyss måndag och jag och linda drack kaffe på balkongen och handlade saker i förmån till översvämningsoffer i pakistan. visst?
Förr brukade jag tycka fyrkanten jag sitter i var mysig. fullspäckad med nervösa minnen av trevande tonårssex och samtal som öppnade en ny värld.
Jag vaknar kallsvettig, om jag nu lyckas somna. det är knäpptyst i huset. du sover. det är kolmörkt i rummet.
Jag vill ut . springa springa i vinden. röka. hosta. skramla i saker. prata med hög fjöntig röst med mina katter.
Men det är då smsbombaren börjar ta form. fem i tre poeten i sidenpyjamas.
Du blir så arg, du förstår inte. du tror jag hatar det.
Men det är min dödskammare. en av dom. hit in blev jag förd. slaktad gång på gång verbalt.
exakt där jag sitter nu fast för två månader sen.
det är tortyr för mig. det är svårt. det är komplicerat. det är .. ett rum ?
det kommer ta ett tag men det är klart det kommer gå, för jag vill ju att det ska gå.
Och någon sa någon gång till mig att man kan allt man vill.
det är något som jag tillämpar mitt liv för begränsningar .. begränsar bara .
och du måste förstå att jag har typ tio olika humör för dig.
och ibland är det asförbannadvillslåihjäldigäckelhora- humöret. och det måste få finnas annars dör jag. ännu mer.









Jag hoppar omkring i dina täcken och kuddar och har aldrig varit såhär uttråkad
(eller jo det har ja. många gånger)

(en del av mig tycker trots allt om att vara här)