fukosaan

En ihåligt trädstam, lite som den pippi har sockerdricka i.
Dina snarkningar fyller upp det och ekar överallt.
Ekorrarna flyr och kvar sitter jag.
Jag dricker flädersaft ur en kanna och ska söka jobb som personlig assistent.
Jag får nog assistera mig själv först.
Fingrarna glider över den spruckna skärmen och jag mår illa.
Jag mår illa över vad som funnits i den. Och i dig.
Men Ruffe glor på mig med sina oskyldiga ögon och jag förstår.
Jag måste hitta den känslan igen, mest för min egen skull.
(eller leva i fördärvet och vältra mig i smärta)
Livet gör som det vill. Eller Livet är vad du gör det till.
Tål att tänkas på