fukosaan

Det är precis det vi pratade om Linda, när vi skulle förändra oss.
Efter varje lov, termin så skulle vi vara annorlunda. som vi ville vara?
Som någon annan. som en dramatisk förändring. som ett uppskjutande på identitet.
Jag vet inte? Men det var viktigt.
Ja skedde såklart aldrig. Alltid detsamma, med nya planer om nystart.
Vet du vad jag insett. Jag behöver aldrig mer försöka?
Ändringen man söker är nog egentligen inget man vill ha.
Det förändrar en är det som verkligen förändrar en.
Utan att välja det är jag förändrad. Detta är sommaren som vi väntade på.
Detta är tiden som förändrade mig. föralltid.
Jag kan aldrig se på samma sätt på kärlek.
Jag kan aldrig se tillit som jag gjort.
Vad spelar det för roll att göra sig vacker, laga mat med kärlek.
Sakerna saknar betydelse.
Ord blir tomma, horiga och äckliga.
det jag inte vågar inse är att jag kanske aldrig kan se dig på samma sätt.
Om det nya sättet inte räcker till?
Jag går ensam med en tung påse och har åkt buss som jag fick betala.
Jag går där och tänker dessa meningarna.
Man tror ju alltid det bästa om sina medmänniskor.
Vad händer då när den illusionen bryts
Hur bygger man upp tro?